Godmorgon!

Ännu en ljuvlig dag med uppsatsen väntar. Tur att humöret räddas upp av fina vänner. Gårdagen gav en riktig energiboost med först ett 80 minuter långt spinning styrke pass tillsammans med Anna och sedan film och glögg mys med Mia och Victoria. Idag har jag ett gott humör efter den mysiga tjejkvällen och armar som inte går att lyfta eftersom jag kanske varit lite väl ambitiös med att träna de muskelgrupperna i veckan.

Fin kväll blev det igår tack vare: Louise, lussebullar och lite youtubeklipp.
Ibland är det bara så skönt och behövligt att bara göra ingenting med en riktigt bra vän.
Idag väntar plugg, träning och sedan filmkväll med grafikerbrudarna.
Fint, fint!

Vad less man blir på snöstormar som kyler ned en till max och gör så att saker man längtat efter ett bra tag blir inställda. Blä är det enda ord som duger. Dessutom är mina fina kängor helt genomsura. Tror inte äns Breakfast at Tiffanys kan rädda denna dag.

(bildkälla: msn)
Haha dör lite när jag ser den här. Större igenkänning än såhär går inte att hitta.

Häromdagen skrev jag ett litet inlägg med en kärleksförklaring till Kerastase hårolja. Tänkte jag skulle bjussa på ett tips på ännu en produkt jag älskar och som har blivit en trevlig inneboeende i mitt badrumskåp:

(bildkälla: Kicks)
Nämligen den här djuprengörande masken från Lumene.  Eftersom jag som liten hade ganska rejält med allergi och eksem så är jag ganska försiktig när det kommer till min hud och är även ganska noga med vad jag smetar in i mitt skinn. Men jag älskar, älskar, älskar hur min hud blir efter den här. Huden känns ren, fräsch och matt utan att bli alldeles torr. Den är toppen bra och en förpackning räcker hur länge som helst eftsom prodkten är välldans dryg.

Hittade på en massa gamla bilder häromdagen. Bland annat den här på mig och sambon. Den är tagen för snart fyra år sedan när vi precis hade träffats och det första som slår mig är hur små vi var!

Tänk att vi har varit så här små en gång i tiden.
Snart fyra år senare och fyra år klokare får fortfarande den här långskånken mig att skratta tills jag inte kan andas mer och fjärilarna i min mage att spela fotboll. Jag gillar han och mig som ett oss och ett vi. Vi är bra ihop!

Är lite uppe i ett dilemma här. Till våren flyttar jag ned till pappa under min praktikperiod. Frågan jag sitter och lurar på är om jag då ska investera i ridlektioner eller i gymkort under min tid i Tanum. Båda grejjorna har fördelar i sig men på senaste tiden har den där lilla hästtjejen inom mig som jag sa hej då till när jag var 17 börjat plocka på min uppmärksamhet och jag kommer på mig själv med att dagdrömma om stalldoft, frusna fingrar som värms i en lurvig man och känslan av att komma så nära det går att flyga när man dundrar iväg barbacka i galopp. Nackdelen är att det är förjäkla dyrt och att jag blev lite små skrämd efter att jag red omkull med en pålle ett ridläger. Men samtidigt ska väl inte mesen inom en få hindra mig från känslan av att flyga? 

  
Pappa och jag under en av mina första ridturer

Sitter här och gräver i Sage efter artiklar för att fylla ut vårt teorikapitel ytterligare. För att lura mig själv till att det faktiskt är en ganska mysig syssla mutar jag mig själv med lussebullar. Försöker även övertyga mig själv om att jag fyller hjärnan med spännande klokheter kommer jag säkert få användning för de en vacker dag. Har ni läst sagorna om Syskonen Baudelairs olycksaliga liv? En bokserie om ett gäng olycksaliga föräldralösa tottar som flyr undan deras onda släkting som vill åt deras förmögenheter. Mycket mörka och sorgliga böcker, men tack vare att ungarna är så fruktansvärt fulla med klokheter lyckas de oftast fly. Så om jag läser riktigt mycket och proppar hjärnan riktigt, riktigt full kanske jag kan hoppas på närma mig deras klokhetsnivå och öka min överlevnadschans ifall en okänd ondskefull släkting någon gång är beredd att mörda för min förmögenhet. Det tåls att tänka på. Och orkar du inte tänka: läs böckerna, om du nu står ut med en riktigt olycksalig historia. 
 

Godmorgon!
Första inlägget efter att jag tagit mig ut från pluggbubblan.
Igår firade jag min nyvunna frihet med en riktig ladda battarierna dag. En dag där jag helt enkelt djupdyker ned i allt vad vardagslyx heter.
Fredagens vardagslyxande bestod av besök hos frisören och trimmning av topparna, sedan mötte jag upp sambon på stan för lunch och present letande till hans pappa som vi ska ner och fira nästa helg. Väl hemkommna passade jag på att bada bubbel och sambon lagade ihop en riktigt god middag och efter det var det popcornskålen och Tim Burton film som gällde. Det vart en perfekt fredag i bästa sällskapet som går (då syftar jag på pojken min och inte frisören även om hon är duktig och allt sånt ;) ). Vardagslyxa är något av de bästa som finns och klart något som man borde bli bättre att lägga tid på.

Jag tänkte bara meddela att detta troligen blir sista inlägget på denna bloggen för ett tag.
Som livet ser ut just nu med kandidatuppsats, tentaplugg, praktikplats sökande och en massa annat i rullning har jag inte tiden eller orken för att bloggandet ska bli bra. Så innan bloggen förvandlas till min gnällvägg mot verkligheten lägger jag ned.
Den kommer säkert återuppstå på nytt när jag känner att jag har något i skrivväg att bidra med som inte bara handlar om hur satans mycket min kurslitteratur väger eller hur spännande det kan vara med pressens frigörelse från partier.
Tills dess: ha det gött!

Godmorgon!
Den första november är planerad in i minsta detalj känns det som och jag undrar lite över vad som hände med den sköna spontaniteten. Men det här blir nog bra!

08.30-12 skolan och teoriplugg

12-14 Lunch med Anneli :)!!

14- 17 tvättstuga, städ och teoriplugg

18.30-19.30 Spinning

Bjussar på en gammal fetivalbild på mig och min lunchdate, uråldrig är väl snarare ordet med tanke på att det var på den tiden jag stoltserade med en brun kalufs!

Igår kom min fina mamma med tåget från Göteborg. Är förstagången hon hälsar på oss sedan vi flyttade hit så känns riktigt roligt att ha henne här.

Idag har vi hunnit med en tur på stan och fika på innergården

Alla sevärdigheter från knausttrappan till inredningsbutikerna skulle granskas

Väl hemkommna fixade mamma och Nils med gradiner samidigt som jag ägnade mig åt att vara arbetsledare och kaffekokare.

Den här fina fick följa med hem till vårt lilla kök idag.
Har varit en riktigt mysig dag och den lutar åt att bara bli bättre, till kvällen ska vi på stekhuset och sedan blir det bio.

Godmorgon!
Sitter här med min obligatoriska kopp kaffe och laddar inför skolan. Igår hade jag och min partner in crime Lisa planeringsmöte och jag kan nu meddela att hela min höst är inrutad efter C-uppsatsen. Det är nästan så att toa besöken borde stå i almenackan. Eller ja så illa är det nog ändå inte. Men jag lär ha full rulle i höst kan man lugnt säga.

Efter planeringsmötet gick jag på stan med min snygga vän fru Hag. Riktigt mysigt var det. Var som gröt i huvudet när jag kom hem så tog tag i sambon och övertalade honom att kolla zombieserier med mig. Lite döingar visade sig vara precis vad som behövdes för att runda av tisdagskvällen.

Bjussar på en bild från mötet på Wayns igår

Såg att jag fått flygbiljetterna nu. Springer redan runt hemma och tragglar mina gamla italienska glosor. Har en romantisk bild av att vi ska skaffa oss en vespa och göra en Audrey Hepburn film av det hela. Borde kanske landa på jorden men har ingen lust med det. Sambon kommer vara dö trött på mig innan jul!

Åh igår var verkligen en helmysig kväll. Började med ett spinn pass och rejält bastuhäng med Anna efteråt. Sedan lagade jag ihop en tacopaj som serverades med hemmalagad guacemole (Våga vägra kryddpåsen och få ett mycket godare resultat) sedan kollade jag på Pan Am tills att jag stupade i säng. Jag är verkligen löjligt kär i 60-talet ibland. Mad men var en husgud men jag tror nästan Pan Am slår det.

(weheart it)

Jag har sagt det förut men det tåls att sägas igen. Jag har världens bästa/finaste/gulligaste vän/sambo/fästis/gubbe. Att säga bra räcker liksom inte till, han är bäst helt enkelt, så in i helsefyr jäkla bäst!

Jag är en person som har förbaskt lätt för att bara springa på. Därför behöver jag då och då stanna upp och ta ett djupt andetag. Kika över mitt liv och prioritera om. Förtillfället är jag inne i en period där jag har extremt mycket i huvudet och att göra.

Jag söker praktik plats
Jag ska börja med C-uppsatsen
Jag har två tentor som ligger med en veckas mellanrum
En inlämningsuppgift till på fredag i nästa vecka
Och en hösttermin där jag kan läsa vad jag vill men har ingen aning om vad

Som sagt är det ganska mycket, det är ganska mycket intressanta saker men det blir lite mycket att hålla koll på samtidigt. Jag har hur mycket möjligheter som helst framför mig och behöver bolla det med någon som har varit i samma läge.
 
Därför satte jag mig idag och bokade en biljett hem till mamma i helgen. Vad kan vara bättre än en 8 timmars tågresa för att få saker pluggat? Dessutom känner jag att jag behöver isolera mig (för studiemotivationens skull) och lägga om fokus samtidigt som jag laddar upp mina batterier ordentligt. Att då rymma 80 mil bort till en plats där jag kan alla vägar och gator i sömnen känns som en riktigt bra idé. På torsdag far jag och det ska bli riktigt roligt att komma hem en stund!
Fram till dess kramar jag på min klippa till pojkvän och slänger en blick på min fina blombukett jag unnade mig idag. Det är också att må bra!

Vissa saker gör mig lite smått frustrerad. Eller det var en underdrift, vissa saker gör mig riktigt jäkla tvärilsk rent ut sagt.
Som när människor inte kan glädjas åt andras lycka. Om en person verkligen lyckas med något den kämpat för länge borde den naturliga reaktionen vara: Grattis shit vad kul! Personen borde ses som en källa till inspiration och man borde kunna glädjas med den. Och många reagerar också precis såhär och glädjs åt andras vinster med dem.
Men så finns det de där som inte riktigt kan med att glädjas åt andra utan istället måste gotta ned sig, hitta på och uppfinna något som inte är bra med det personen åstakommit. Många vet säkert vad jag menar. Det gör mig bara så trött och besviken. Visst du har rätten att ha en åsikt kring saker och ting men har du inte ryggraden att kunna ställa dig upp och faktiskt stå för vad du tycker inför personen du har så starka åsikter om behöver du inte lufta dina åsikter inför någon annan heller. Då tycker jag du kan svälja dina meningslösa små ord och lägga tiden på något som är roligare och mer givande. För det är bara din egna tid som slösas.

Det tråkiga med sådana människor är att deras missunsamhet ofta tränger in djupare än vad många snälla saker gör. Dock tror jag det gäller att hålla huvudet högt och försöka att inte förminska dig själv bara för att någon annan försöker krympa dig för att själv växa. Skratt och livsglädje tror jag är bästa medicinen mot sådana energitjuvar. Som mormor skulle sagt: "du smider din egna lycka".

Idag väntar en ganska intensiv dag. Ska straxs kila till skolan för att jobba med grupptentan.
I eftermiddag har jag sedan massor av "härlig" kurslitteratur som väntar mig innan jag ska iväg och skivstånga lite. Men nu kör vi!