Alltså nu är det ju såhär att jag saknar den här bruden med sneluggen och jätte smilet här....
Så tånkte höra om inte någon kan kidnappa henne hit?
Hittelön i form av hallonmuffins, en kopp te och en kram utlovas!

 
Vad jag önskar att jag kunde springa på den här  skylten på vägen till skolan imorgon.
Jag vill också hitta ett magiskt land i garderoben eller hamna i Stravaganza för ett tag.
Jag vill ha variation, ett annat språk och en ny kultur att uppleva.

Var hemma hos Louise igår och drack lite vin med henne och Anna. Blev en riktigt mysig kväll med prat och spel.
Louise fick leka med mitt hår också. Hon är superduktig på allt vad hår och smink heter och lyckades verkligen vända vad som var hårdagen från helvetet för mig till något jag var jättenöjd med! Känner mig lite bortskämd som har sådana pärlor till grannar!

Jag upptäckte serien Mad Men på tok för sent, förra helgen för att vara precis.
Men när jag väl upptäckte den så var det kärlek vid första ögonkastet.
Det är en helt underbar serie och kläderna är rena drömmen.
Allt andas feminimt och är sydda på ett sätt som framhäver det vackra och döljer små skavanker.
Kommer på mig själv med att drömma om att trippa runt på något kontor figursydda klänningar och pennkjolar.
Så är det någon som har en tidsmaskin?

"Hitta insperation i saker som ni älskar"

Precis de orden sa vår kursansvarige idag när kursen i typografi inleddes. För mig är det fina anteckningsböcker, citat, filmer som borta med vinden och Breakfast at Tiffanys. Det är träden när de täcks av rimmfrost, det är musik som tar en tillbaka till platser och människor som har försvunnit med tiden. Det är sagor om hjältar, drakar och prinssesor. En kopp te tillsammans med någon jag tycker om. Det är att sitta på en klippa i Grebbestad samtidigt som solen leker med havet och fiskmåsarna flyger över mig. Det är långa promenader längs stigarna jag upptäckte till häst.

 Det finns så otroligt mycket fina saker när jag tänker efter, saker som gör mig till mig och som jag älskar.

Igår blev det en filmkväll tillsamans med Lisa och Mia. Eftersom att Lisa varken hade läst eller sett Narnia så kikade vi på häxan och lejonet.

Narnia har alltid varit min favorit serie i böcker. Mamma läste dem för mig innan jag kunde klara av det själv och sedan jag blev åtta och äldre så har böckerna följt med mig i livet.

Jag älskar C.S Lewis språk, sättet han beskriver på fångar läsaren och ger en känsla av att man verkligen
befinner sig vid bordet i bävrarnas stuga istället för att sitta hemma vid köksbordet med en kopp kaffe.

Jag älskar även att han visar att vi är inte mer än människor och att de flesta om de blir givna en chans kan uträtta stordåd, som när Edmund sviker narnia och blir förlåten, när huvudkaraktären i hästens och hans pojke som har blivit förtryckt av de andra vänder tillbaka för att kämpa mot ett lejon och när Eustace inser att det är han själv som fryser ut de andra på skeppet Gryningen och inte tvärt om.

Narnia för mig står för hopp och en tro på att vi klarar mer än vad vi vet. Det är utan tvekan några av de bästa böcker som skrivits och anser du att du inte kan läsa dem för du är för stor för sagor så kommer det komma en tid när du blir lagom gammal igen.

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om alla dessa nedrans energitjuvar som finns där ute. Ni vet de där människorna som bara får en att känna sig liten och som suger energin och livslusten ur en som om man vore en cola på MC donalds. Men sedan slog det mig att det är ju så mycket roligare att både läsa om och för mig att skriva om människor som det bara sprutar energi ur, som inspirerar och som helt enkelt får oss att brista ut i gapskratt. Därför tänkte jag tillägna detta inlägget till en viss tjej som funnits där och låtit mig finnas där för henne när det blåser.
Jag har nämligen turen att ha en helt fantastisk människa i min omgivning som får mig att skratta och må bra. En person som inte är rädd för att gräva lite djupare under ytan för att se om det där " ja jag mår bara fint" verkligen stämmer. Hon vet när jag behöver någon att prata med och när jag bara behöver någn som lyssnar. Men framförallt så är hon världens gulligaste människa och en ren energibank! Om ni som känner mig väl inte redan har räknat ut det så skriver jag såklart om min fina Maria!

Springer runt här hemma och plockar med lite sådär lagom engagemang som passar en lördag eftermiddag.
Samtidigt lyssnar jag på Robyn och peppar inför kvällen som ska tillbringas med Anna och en flaska vin.
Måste säga att det faktiskt slår det mesta att bo granne med några av mina bästa vänner!

När jag skulle ta mig till skolan i morse så blåste snön på  från alla möjliga håll (ett tag övervägde jag om det inte kom underifrån) och det gällde att pälsa på sig som att man skulle ut på en nordpols expedition. Men som den super studenten jag är lät jag inte vädrets makter skrämma mig. Utan hivade istället upp luvan på jackan samtidigt som jag tänkte en stilla tanke om att jag nu visste hur barnen på frostemofjället hade det. 


Vid tolv tiden bestämde jag mig för att hjärnan hade fått sitt dagliga intag av klokheter så jag drog på mig hela fjällexpeditions utrustningen igen för att ta mig in till stan.
På vägen bestämde jag mig för att inhandla en krov som nödproviant i det förjäkliga vädret, dessvärre verkade inte korvkokarmanicken pressbyrån vara särskillt sammarbetsvillig.  Det tog säkert en kvart innan den började koka min korv och tina brödet till den. Då ringer min telefon och jag inser att det är läge att slita åt sig den halvkokta korven och kubba järnet till busshållplatsen. Där stod nämligen överste Hati (Anna) och bussen vi skulle ta till Birsta och väntade på mig. 
  

I birsta ägnade vi oss sedan åt det vi gör bäst: shoppa, prata och shoppa lite till!
Det var grymt kul att träffa en av mina nacksta tjejjor igen och dagen blev helt enkelt kalasbra!

Det är tidig måndag morgon, eller egentligen är det inte jättetidigt, men jag är i alla fall uppe för att packa ihop alla mina saker och göra mig färdig för min flygtur hem till Norr.
Det har vart hur mysigt som helst att vara hemma över jul och nyår.
Förutom min fina familj så har Alex, Maria och Karin gjort det här besöket lite extra minnesvärt!
Egentligen hade jag velat packa ned er alla i min röda väska så jag kan plocka fram er när jag känner att jag saknar er lite extra mycket!
Tråkigt att åka på ett sätt fast jag lär ju komma hem och hälsa på igen. Om inte annat så ska det bli ganska skönt att komma upp till lilla staden Sundsvall och fortsätta med mitt liv. Att känna att jag är på väg någonstans och att förändringen är konstant.


(bilden är stulet gods från weheartit)

(Osminkad i ett par gamla jeans och håret i en slarvig tofs, på gamla invanda vägar med hunden är så jäkla värt!)

Flydde allt vad uppsats skrivande heter för att fylla på med lite D-vitamin i solen och få en promenad med odjuret till hund. Det bästa med att vara hemma och hälsa på är att jag kan alla vägar här i sömnen och alla jag möter och hälsar på är i princip människor som funnits i min omgivning sedan jag föddes. Tror jag nu sedan jag flyttade ser den här platsen med nya ögon och istället för att gnälla över att det ligger på landet och att alla känner alla så älskar jag det. Det är som att åka på spa fast med onyttigare mat och ett mer beständigt lugn.

Dessutom har jag blivit med en ny kamera idag, såg att den Maria hade i somras fanns på rea och då kunde jag inte låta bli!