Igår blev det en filmkväll tillsamans med Lisa och Mia. Eftersom att Lisa varken hade läst eller sett Narnia så kikade vi på häxan och lejonet.

Narnia har alltid varit min favorit serie i böcker. Mamma läste dem för mig innan jag kunde klara av det själv och sedan jag blev åtta och äldre så har böckerna följt med mig i livet.

Jag älskar C.S Lewis språk, sättet han beskriver på fångar läsaren och ger en känsla av att man verkligen
befinner sig vid bordet i bävrarnas stuga istället för att sitta hemma vid köksbordet med en kopp kaffe.

Jag älskar även att han visar att vi är inte mer än människor och att de flesta om de blir givna en chans kan uträtta stordåd, som när Edmund sviker narnia och blir förlåten, när huvudkaraktären i hästens och hans pojke som har blivit förtryckt av de andra vänder tillbaka för att kämpa mot ett lejon och när Eustace inser att det är han själv som fryser ut de andra på skeppet Gryningen och inte tvärt om.

Narnia för mig står för hopp och en tro på att vi klarar mer än vad vi vet. Det är utan tvekan några av de bästa böcker som skrivits och anser du att du inte kan läsa dem för du är för stor för sagor så kommer det komma en tid när du blir lagom gammal igen.