Vissa saker gör mig lite smått frustrerad. Eller det var en underdrift, vissa saker gör mig riktigt jäkla tvärilsk rent ut sagt.
Som när människor inte kan glädjas åt andras lycka. Om en person verkligen lyckas med något den kämpat för länge borde den naturliga reaktionen vara: Grattis shit vad kul! Personen borde ses som en källa till inspiration och man borde kunna glädjas med den. Och många reagerar också precis såhär och glädjs åt andras vinster med dem.
Men så finns det de där som inte riktigt kan med att glädjas åt andra utan istället måste gotta ned sig, hitta på och uppfinna något som inte är bra med det personen åstakommit. Många vet säkert vad jag menar. Det gör mig bara så trött och besviken. Visst du har rätten att ha en åsikt kring saker och ting men har du inte ryggraden att kunna ställa dig upp och faktiskt stå för vad du tycker inför personen du har så starka åsikter om behöver du inte lufta dina åsikter inför någon annan heller. Då tycker jag du kan svälja dina meningslösa små ord och lägga tiden på något som är roligare och mer givande. För det är bara din egna tid som slösas.

Det tråkiga med sådana människor är att deras missunsamhet ofta tränger in djupare än vad många snälla saker gör. Dock tror jag det gäller att hålla huvudet högt och försöka att inte förminska dig själv bara för att någon annan försöker krympa dig för att själv växa. Skratt och livsglädje tror jag är bästa medicinen mot sådana energitjuvar. Som mormor skulle sagt: "du smider din egna lycka".