Känslan av att bromsa ned och sänka tempot efter att ha låtit hjärnan kämpa oavbrutet i två dagar är ganska brutal. Tröttheten som inte bara är av den härliga fysiska sorten utan också ligger och bråkar i hjärnan får mig att se dubbelt. Det är en lite liknande känsla med hur det är att komma hem från en festival.
Eller hur det skulle vara om hjärnan faktiskt bestod av havregrynsgröt.
Det är en trötthet som bara uppstår när man gjort något riktigt kul och ansträngt sig för att inte missa något och efter bästa förmåga efterlikna en tvättsvamp som suger upp all information den kan få. 
Communicare blev otroligt lyckat och dagarna var fyllda av inspirerande föreläsningar och människor.
Framförallt lämnade konferensen mig med känslan av att jag har valt rätt och att det verkligen är detta jag vill syssla med. Det är ganska härligt. Och jag måste säga att jag är sjukt stolt över att vi i klassen, våra AP´s och lärarna lyckades rodda ihop det så bra!
Nu ska jag sätta full fart och packa, imorgon blir det nämligen att ta morgontåget till Falun för att fira Nils mamma som fyller 60! Men innan dess behöver jag och min gröthjärna sömn i stora lass.

Några av oss ur superman tillsammans med Ann (vår program ansvarige) innan banketten